Adaptiv fjädring
Adaptiv fjädring är ett samlingsbegrepp för en fjädring som ändrar en eller flera funktionsegenskaper efter vägförhållanden, fordonsrörelser, last, förarens inmatning eller ett valt körläge.
Vad som kan ändras
Det justerbara elementet kan vara dämpkraft, luftfjädertryck, körhöjd, krängningskontroll eller ett aktivt ställdon. Systemen har inte alla samma förmåga. Många fordon som marknadsförs med adaptiv fjädring använder elektroniskt styrda stötdämpare med i övrigt konventionella fjädrar; andra kombinerar adaptiv dämpning med luftfjädrar, och en mindre grupp kan aktivt generera fjädringskraft.
Begreppet visar därför inte att fjäderstyvheten ändras, att karossen kan lyftas vid varje hjul eller att systemet är helt aktivt. Det anger inte heller om justeringen är steglös, växlar mellan flera kalibreringar, sker automatiskt, väljs av föraren eller kombinerar båda.
Adaptiv fjädring kan bredda den användbara kompromissen mellan komfort, karosskontroll, däckkontakt, markfrigång och aerodynamisk körhöjd. Effekten beror fortfarande på installerad hårdvara, reglerstrategi, däck, tillgänglig fjädringsväg, last och driftsgränser.
Se Active Suspension för hela hierarkin från semiaktiv dämpning till driven karosskontroll.